... eftersom den försvann när jag tryckte på fel ställe på touchskärmen. Och sen orkade jag inte skriva den på nytt, den var väl inget värd i alla fall.
Hej K! Roligt att läsa ditt inlägg, som vanligt.
Du skriver så rakt på sak och med alla tankehopp som dyker upp, så jag tror nästan du har varit och läst mina tankar.
Fast ändå långt därifrån.
Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver!
Ändå är min verklighet den, att jag aldrig kom mig ut ur min egen lilla vrå, medan du hela tiden har jobbat framåt, pushat dig själv att upptäcka nya områden, undersöka nya möjligheter och grabba tag i sånt som du kanske inte först riktigt trodde på men som du ville ge dig själv en chans att testa på.
Det verkar som om du har dukat ett fantastiskt bord åt dig. Alldeles själv, med din framåtanda och din nyfikenhet på nya saker. Där finns hela servisen och alla bestick för alla möjliga rätter. Du har plockat fram alla tillbehör och alla kryddor. Nu är det bara att ropa in första rätten och sätta igång.
Du undrar vad du ska skriva först. En roman, en shortstory, en dokumentär, en intervju, kanske en redovisning över nåt forskningsormråde som du skulle vilja veta mer om. Vilket som helst, bara för att du kan. Du har skaffat dig erfarenhet. Du har lärt dig ta emot kritik. Du har vuxit, som du själv säger.
Jag avundas dig. Din tro på dig själv. Din entusiasm. Din uthållighet.
Du har börjat med mycket. Men du har också avslutat mycket. En egen bok från början till slut, en utdragen kurs som inte alltid var toppenintressant, många kortare skrivelser, inlägg, föreläsningar.
Jag avundas dig. Och ändå är jag glad att jag inte är i dina kläder.
Jag skulle inte ha klarat det. Jag skulle ha kraschat mot mina egna tankar i ett rätt tidigt skede.
Sånt har hänt förr. Jag har lärt mig.
Men jag är så glad att läsa dina funderingar. Jag avundas dig inte negativt, om du förstår.
Det är nästan så jag själv känner att jag "får vara med på ett litet hörn" när du skördar framgång, när du lyckas och blir riktigt glad.
Det är så roligt att känna igen sig i dina tankar också. Du skriver så öppet ibland om hur det stormar i tankevärlden. Om positiva och negativa funderingar i ett enda myller.
Jag förstår att det inte är lätt för den som lyckas heller.
De finns där för det mesta, de där frågorna, funderingarna, osäkerheten.
Det är bara hur man förmår handskas med dem som ger olika slutresultat.
Hur man bemöter sig själv. Hur man hanterar det jag som man fått till del.
Du lägger många kort på bordet när du skriver om dig själv.
Jag som läsare får vara med och kolla in korten, kommentera, fundera, nicka igenkännande och kanske hoppas att du vänder upp nåt kort till av de som ännu inte är uppvända.
Men jag hoppas också ibland att du inte lägger för många kort på bordet. Att du funderar först.
Jag gillar att lägga patiens om jag har tid.
Men det kan också vara roligt att titta på när andra gör det. Om korten spelas väl.
Tack för att jag får följa med i ditt kortspel.
Får vänta när du tar paus och funderar.
Får oroa mig när du velar och inte vet.
Jag önskar dig lycka till med de bokstäver, kort och uttryck du spelar med.
Ha det gott! :)
