Varför lär jag mig aldrig...

... att använda ett ordentligt mönster? Nu har jag igen en början på en tröja med restgarner. Och jag har bara börjat, men har ingen aning om hur jag ska fortsätta.
Jag tyckte garnet var fint och lite spännande, och nånstans längst inne i huvudet såg jag den färdiga tröjan, men bilden var så diffus och mönstret försvann så fort i räknandet av uppläggningsmaskor, så nu stampar projektet på stället, liksom.

Det var ett riktigt fynd, de där garnnystanen som någon nånstans köpt men som sen aldrig blev använda. De hade kanske varit billiga och färgen var just så lockande att de måste helt enkelt komma med hem. Sen var det bråttom att plocka in maten i kylskåpet, kvällsmaten skulle fixas, en gammal skolkompis ringde och meddelade att hon skulle komma på en snabbvisit följande kväll och så hamnade nystanen längst in i skåpet och glömdes bort. Tills det var storstädning en vacker dag. Tillräckligt länge efter köpet för att garnets egentliga användningsändamål hade fallit i glömska. Eller mottagaren hade vuxit sig för stor. Eller färgen hade gått ur mode. Eller lusten att göra nåt helt enkelt inte fanns mer. Och så hamnade nystanen på ett loppis bland en massa gamla julpresenter som ingen hade användning för. Men nystanen fann ett nytt hem.

Etthundratolv maskor på en rundsticka. Mönstret var visst jämnt delbart med tolv, eller var det tio, och så skulle man ha extra maskor för... Nej, kanske jag skulle ta ett annat spetsmönster, jag hade visst skrivit av ett fint mönster ur en biblioteksbok häromdagen...

Oj, är klockan så där mycket! Dags att knyta ihop kvällen, hinner inte börja med mönsterstickningen nu, måste nog ta mig en ordentlig funderare på vad som passar för just det här speciella garnet. Men fint är det! Och det skulle ju faktiskt passa väldigt bra till de där nya byxorna jag skaffade. Men då borde jag få tröjan ganska snabbt klar. Undrar om det skulle lyckas. Inte riktigt min stil att bli snabbt klar med större projekt. Hmm...

Och så packade hon in nystanen och den påbörjade stickningen i en prydlig påse som hon lade på hyllan bland övriga halvtänkta, halvfärdiga projekt. Det där får jag ta itu med sen när jag har tid, tänkte hon, och började förbereda sig för en nästan tillräckligt lång natt så hon skulle orka med morgondagens jobb och annat.