... och det var de sista dagarna i juli. Kattungen, som antagligen inte ännu riktigt förstod att man måste dricka för att orka busa, låg flämtande på stentrappan vid ytterdörren. Allt som rörde sig eller såg intressant ut måste undersökas, och det med hopp och skutt, som gjorde flämtandet ännu värre. Om det inte fanns kattsvansar nånstans i buskarna som man bara måste försöka fånga, så fanns det kanske lite takmossa som ramlat ner och som såg ut som en råtta eller nåt annat "måste-bara-ta-fast-och-bita-i-det". Sen igen en flämtpaus...
Mysan, som egentligen hette något helt annat, funderade febrilt vad hon skulle göra den här dagen. På ett sätt var det för varmt att göra nåt, men hon visste ju att hon mådde bättre om hon sysslade med nåt, fast det då skulle vara nåt halvt onödigt. Hon gick ut, tog kattungen i famnen och började fundera högt för sig själv, det var ju ändå ingen som hörde henne förutom katterna.
"Om jag skulle måla små vita moln på himlen, eller varför inte måla en stor skön sval blåskimrande pool mitt på gräsmattan, vad skulle du säga om det, sötnos?" Kattungen svarade med att ge henne en slick på näsan. Tydligen helt ok att fundera så här, enligt kattungen.
"Har du tänkt dig Teknos eller Tikkurila målfärg då? Och hur ska du få den rätta nyansen?" hörde Mysan en röst bakom sig. Hon blev alldeles kallsvettig men låtsades som om hon väntat sig en dylik kommentar och vände sig till synes helt lugnt om för att ta reda på vem som hört hennes genomkorkade funderingar. Innan hon fick sin blick fokuserad i motljuset så hon skulle se vem som pratade med henne, kom följande frågor av en person som lät som om han var lätt road av situationen, man hörde att han drog på mun när han sa: "Hur mycket färg tror du det går åt? Har du tänkt ha råd med allt själv?"
"Tja, det beror på hur man gör det", sa Mysan överdrivet långsamt. Hon ville inte avslöja att hon skämdes så hon skulle ha velat sjunka genom jorden. Och medan hon svarade fick hon en liten uppfattning om en lång mellanblond kille i hennes egen ålder, ungefär, som redan ignorerade henne genom att med själ och hjärta leka med en av de större katterna. Han busade och bråkade tills katten helt tokig rusade efter ett långt timotejstrå som han drog längs marken. Sådär bra kontakt lyckades knappt Mysan få med de äldre katterna, så hon märkte att hon redan var lite sur på killen.
"Vad har du med den saken att göra?" frågade Mysan för att avbryta lekstunden och för att försöka få fram att han var en inkräktare på privat mark. "Tja, jag har jobbat på inredningsaffär så jag vet en del om målfärg, men annars så gick jag bara förbi och såg katterna och tyckte de var fina. Jag har satt upp mitt tält här på campingen på andra sidan vägen och tänkte se mig runt lite innan jag tar mig nåt att äta. Om inte annat så kanske jag lyckas dressera nån av dina katter att fånga nån fin råtta åt mig som jag kan grilla ikväll, jag älskar "råttatouille" eller vad det nu heter."
Han sa allt helt allvarsamt och lika lugnt som Mysan lagt fram sin fråga, och Mysan hade fullt sjå med att inte avslöja det gapflabb som höll på att bubbla fram inom henne. Hur tokig får man vara? Råttatouille? Fast måla vita moln eller blå pool är väl knappast bättre..."Ja, du kan ju alltid försöka" sade Mysan och vände sig om och började gå mot dörren som för att avsluta samtalet lika tvärt som det började. Innan hon tog i handtaget på ytterdörren sa han liksom i förbifarten: "Om jag får nån råtta av dina katter så skickar jag dem med inbjudan till "råttatouillen" eftersom det ju delvis är din förtjänst då att jag får mig ett skrovmål."
"Gör det" svarade Mysan och gick in. Hon skulle byta till lite skönare kläder och ta lite pengar med sig. Sen skulle hon cyklar ner till campingens kiosk och köpa en stor glass. Mer än så behöver man inte göra en sådan här dag när mätaren visar trettio grader i skuggan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar