En 50+-are som alltid trivts med pennan i handen. Kommentera gärna även om du bara tittar in "i misstag" så blir jag glad!

onsdag 24 oktober 2018

Jag ska delta i NaNoWriMo!

(Eller: Det här är en spontan diskussion med mig själv om hur man ska eller kan använda sin tid bäst, speciellt om man tycker att man inte har tid.)

Ja, jag har tänkt på skrivande så mycket i så många år så nu är det dags att göra något. Det bestämde jag igår. Jag såg ett blogginlägg som var så inspirerande och jag tänkte "nu eller aldrig".

Men hur hinner jag skriva minst 50 000 ord på en månad? Och om vad?
Alltså om jag ska berätta: National Novel Writing Month (NaNoWriMo) firas varje år i november, från första till sista i den månad som anses den tråkigaste, mörkaste och därför också den längsta månaden i året. Jag antar att om man ska skriva minst 50 000 ord så är det definitivt den kortaste månaden, alltför få dagar, alltför få timmar.

Men absolut den mest perfekta månaden att koncentrera sig på nåt helt annat än julhysterin som bubblar upp överallt! När alla andra planerar julklappar, städar köksskåp, putsar bort spindelväv i alla hörn, då sitter jag och blir insnöad, nerdammad, invävd i en lång novell med spännande händelser och intressanta karaktärer...

Pyttsan heller! Som om jag skulle klara av att skriva nåt sammanhängande på så många ord och i en sån tidspress!
Men det var ju en sak i blogginlägget som verkligen tilltalar mig.
Ett tips om hur man ska få en början och hur man ska klara av det: Skriv, skriv, skriv! Börja inte finslipa texten! Redigera inte i första hand! Skriv, låt orden komma, hitta flowet!

Ja, ja, det där tror jag på, eller inte.
Om varken axlar, nacke, ögon eller huvud riktigt hänger med i det vanliga jobb-datorstirrandet och annat skärmskådande, hur ska de då klara av 50000 ord?
Men ändå...

Tanken att bara skriva, låta orden flöda, inte redigera... kanske det kan rensa bort något där inne i huvudet, i hjärtat, i den sorgsnaste kammaren, något som behöver låsas upp och blåsas ur och... vädras...

Nä, jag hinner inte.
Jag måste till jobbet.
Men NaNoWriMo... tänk om det räddar min vinter!?
Ett sätt att överleva...
Eller ett sätt att hitta de rätta tankegångarna...

Kan man delta i NaNoWriMo anonymt, undrar jag?
Utan att nån behöver veta vem man egentligen är?

Varför kan man inte göra det för sig själv då? Skriva på sin egen dator här hemma, 50 000 ord, och bara skryta för sig själv?
Men den där statistiken och det där peppet man kan få av andra om man är med i gruppen?

Nä, tillbaka till jobbet nu, mars!
Men... Äh, vi får se...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar