Om vi tar matematiken till hjälp så går det, mumlade den gråsprängda. Jag behöver ingen integral eller derivata till det, inte ens sannolikhetslära. Eller jo, det kanske jag behöver. Hur sannolikt är det att jag ska lyckas med den ekvationen?
Om vi tar pragmatiken till hjälp - hjälp, vad är det egentligen? - så blir det problem, för hur många tröjor som jag börjat på med fem fina maskor har jag lyckats fullfölja till den sista, kanske femtiotusende, maskan? Inte så många kanske.
Eller ska jag vara ärlig? Vi börjar med den stora västen som lillebror fick när han gick i högstadiet, den blev klar. Fast där inkluderas min moders övervakande blick, och då kunde jag ju inte avbryta mitt i, den måste bli klar.
Sen var det en grå, supermönstrad tröja med knäppning fram. Den tog länge att sticka, tunt garn, strukturmönster över hela, en del felstickningar som syntes direkt och alltså måste göras om. Men den blev klar. Den finns nog kvar uppe på vinden och det är lite blandade känslor varje gång jag ser den...
Och så har vi den fantasifulla mosstickade röd-vit-svart mönstrade, det var visst nåt berg, nån fjällbäck och nåt liknande mönster ur fantasin. Den har jag också kvar där uppe. Garnet var härligt mjukt och behagligt, kanske jag tar fram den när jag får några fler gråa hår... för att sätta lite färg på tillvaron.
Det fanns också en helsvart cardigan som jag nog använde rätt mycket men den tappade formen rätt snabbt så jag tröttnade på den.
Hit kunde jag räkna också några par strumpor under alla dessa år, inte så många men några. Till det här kan jag ju räkna ett antal benvärmare och handledsvärmare också. Alla de här små fem-blir-femtiotusen- projekt har nog varit i användning och stoppats-lagats ett antal gånger.
Många inledande fem maskor har det ju nog blivit under åren, men bara några få avslutade femtiotusen maskor att hänga i garderoben i väntan på kallare väder. Så vad är det för garanti att fem ord kan bli femtiotusen? Å andra sidan har jag de senaste tio-tjugo åren tänkt att varje fem-maskor är värdefulla i sig eftersom de nästan till hundra procent görs med ett leende på läpparna och en glad tanke i huvudet, sånt man mår bra av alltså.
Kan man klara av multiplikation så att fem ord blir femtiotusen utan att man blir stressad över strulande kalkylator eller "error" i skärmen?
Så här kan man dividera i det oändliga.
Men nu måste jag nog pallra mig iväg till jobbet, om bilen startar i kölden, vill säga, mumlade den gråsprängda och suckade över att åter en gång bli tvungen att avsluta mitt i det roliga. Å andra sidan så kan det ju hända att jag kan hitta ett trevligt projekt på jobbet också att multiplicera och dividera med, helt utan procenträkning klarar jag mig åtminstone inte.
Men om fem ord kan bli femtiotusen? Och det skulle börja redan på torsdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar