... i sänder", läste Petra ur psalmboken, och sneglade samtidigt på sin farmor som satt bredvid i sin gungstol. Hon gungade bara lite, lite, knappt så det syntes, inte så att gungstolens knarr skulle höras.
Det var söndag förmiddag och farmor hade som vanligt velat att sondottern skulle läsa en psalm åt henne. Hon valde dem för det mesta själv. Det skulle vara en gammal psalm, som hon kunde utantill, och inte i någon förnyad form som de sjöng nuförtiden i kyrkan. Sen satt hon bara med slutna ögon och lyssnade. Någon gång hade Petra trott att farmor somnat, och så hade hon lämnat bort de sista verserna, men då hade hon genast fått höra: "läs dem allihop du bara, jag lyssnar nog".
Petras farmor var gammal och rynkig, och hade inte längre så lätt för att ta sig fram, men långsam kommer också fram, och det gjorde hon där i sitt lilla kök. Hon hade lätt för att hitta kexpaketet som aldrig tycktes ta slut, fast Petra alltid fick ett kex när hon var på besök. Saft hittade hon också alltid. Och så doftade det plötsligt riktigt hemtrevligt av nybryggt kaffe. Petra hade knappt tänkt på att den gamla damen hade knäppt på bryggaren, det fanns så mycket annat att se på, bläddra i och fundera på. Farmors kök var som en helt annan värld.
Allra helst ville Petra höra farmor berätta om hur det var när hon var ung och jobbade på gården. Hur hon första gången fick köra hem ett lass hö med den gamla Tähti, en häst som fötts och växt upp på gården. När farmor började berätta om hästarna och vilka bus de kunde hitta på, så såg man så tydligt hur hon levde upp i ansiktet, kinderna blev röda och blicken fick ett stänk av busfrö i sig.
Plötsligt fick Petra syn på ett gulnat tidningsurklipp som kilats fast på ett fotografi av en ung och skrattande farmor. Petra gick närmare och försökte läsa, men texten var delvis skymd av fotografiets ram och hon vågade inte röra det. Hon tänkte just våga sig på att fråga vad det var, när farmor skrattade till. "Ja du, det var nog första och sista gången jag vågade mig på att starta med en häst i travet. Oj, oj, oj, vad skulle en så ung och oerfaren kusk som jag göra där? Tur att hästen var klokare och körde sitt eget race och klarade mig ur den knipan! Ja vågar inte tänka vad min pappa skulle ha sagt om något skulle ha gått på tok med hans fina unga arbetshäst. Vad skulle en arbetshäst på travbanan att göra? Men springa kunde hon, hon ledde nästan hela loppet igenom, men sen tyckte hon det fick vara nog, hon ville nog hem till de andra hästarna och äta sitt hö i lugn och ro... så hon avbröt det hela strax för slutspurten och körde mig raka vägen hem, jag hade inget att säga till om."
Farmor skrattade så hjärtligt att tårarna kom fram i hennes ögon. Eller saknade hon hästen? Petra hade åter fått en glimt av en ny historia som hon aldrig hört förr. Hon visste att det inte var lönt att fråga mera om det nu, men någon gång kanske kommer det en fortsättning på historien, eller en annan pusselbit som visar sig höra till samma häst. Så roligt när farmor berättar så där! Petra förstod att hästar alltid betytt mycket för farmor. Och nu hade hon ännu en berättelse att skriva ner i sin lilla bok där hon samlade sånt som farmor berättat. "Ungt travlöfte avbryter strax innan upploppet och överlämnar vinsten till... ". "Jag skall fråga om pappa kan reda ut vad som står där i urklippet" tänkte Petra och stängde försiktigt dörren efter sig. Farmor hade nog slumrat till nu, det hördes ett svagt snarkljud från gungstolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar