De äldres råd i radion...

... rullade på, eftersom klockan var lite över tolv en vanlig måndag. Jag är ingen typ som lyssnar på debattprogram överlag, speciellt inte om det tjafsas och gnälls en massa. Men de äldres råd var något helt annorlunda.

Medan de tre äldre herremännen och den ordkunniga damen i sällskapet fortsatte diskutera dagens tema i lugn takt med instuckna latincitat då och då, fortsatte jag med att småplocka i köket och förberedde mig på att ta fram sticksömmen och lyssna mera helhjärtat.

Även om jag inte visste exakt hur de såg ut så kunde jag se dem framför mig. Gamla, mer eller mindre politiska rävar allihop, fast av den gamla goda sorten, som nog hade en gnutta mer respekt för allt och alla än många av nutidens yngre rävar hade. Grått hår, rynkor kring ögon och mun, ett djup i blicken som kom av att ha levt länge, sett mycket, både ont och gott, fått ge efter alltför många gånger men också vunnit viktiga segrar genom uthållighet och envishet. De visste alla att man nog kan säga rakt ut vad man tänker, men att det ofta är klokt att välja sina ord noga, och framför allt att det är viktigt att lyssna så man inte missar nån viktig detalj i "motståndarens" argumentation.

Mitt i ordflödet fick jag en annan bild i mitt inre. En annan gammal man, grått hår, rynkor, ett förunderligt djup i de gamla ögonen där glimten aldrig var långt borta. Han hade också sett en hel del under sitt långa liv, både krig och kärlek, sång och dans, arbete och möda. Men han hade också fått njuta av resultatet av idogt arbete, han hade på sina äldre dar fått bo kvar hemma, rå om sig själv, göra sina egna beslut ganska länge, och på kvällen sätta sig i stolen på terrassen och se hur vädret vände, hur molnen ställde färden, vart fåglarna flög, och hur träden växte, hur mörkret sänkte sig.

Jag vaknade ur min dagdröm av de äldres råd som skrattade och pratade i mun på varann som småbarn som har något viktigt att berätta. De hade alla gemensamma upplevelser att diskutera, men ur olika synvinklar, och olika sidor att ta fram för att tipsa dagens politiker om hur de borde göra. Det lät både lättsamt, hjärtligt och allvarsamt på samma gång. Pratet var fullt av allvar och innehåll, men med glimten i ögonen.

Lite så man skulle vilja kunna vara då när man når så långt, om man når så långt.
Rakt på sak, men försiktig. Allvarligt skrattande och hjärtlig med handen på den andres axel.
Har man månne massor att lära sig...